ja, tvinga fram det
fåglar, gråa, kvicka näbbar
hon sitter över pianot
en påle skjuter tvärs igenom överkroppen, in i den kutiga ryggen och ut genom bröstet
hakan hänger, står stadigt som om den vore ett par ben
hakans form som gjuten i en kupad handflata
inga ögon och knappt någon näsa, en orakad blekbeige yta i skuggan av det trögt hängande håret
stampande, dunkande toner och han har smala ben
avlånga nätta skor, ja, man vill stoppa dom i munnen
den här texten
- Skribent
Repabil- Texttyp
- osorterad text
- Inlagd
- 8/12 -05 kl 16:24
- Visningar
- 516
fler texter
Fler osorterade texter av Repabil:
logga in
senast aktiva
Streckgubbar
kommentarer
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Repabil, 8/12 -05 kl 16:36
Skrev denna för någon månad sedan och förra veckan såg jag Frida http://www.imdb.com/title/tt0120679/ och när jag skrev in den på datorn tyckte jag pålen genom kroppen liknar olyckan hon råkade ut för: “In 1925, a trolley car collided with a bus Kahlo was riding; an iron handrail impaled her, broke her spine, and exited through her vagina. She survived her injuries and eventually regained her ability to walk, but she would have relapses of extreme pain which would plague her for life.” http://en.wikipedia.org/wiki/Frida_Kahlo#Early_life
Tundra, 11/12 -05 kl 19:58
Otäck vacker poesi. Föredrog den som dikt (än som förklaring).