Isoleringen är skaparmord.
Jag vill tillbaka till bördig jord.
Vill inte vara i detta skal.
Låt min kropp bli kal.
Låt mig snälla få skriva!
Låt mig ut ur cementfängelset kliva.
Låt mig snyfta och gråta.
Låt mina kinder bli våta.
Släpp ut mig!
Låt mig bli min egen lakej.
Släpp ut mina instängda ord.
Låt dem fylla pappret på mitt bord.
Låt mig snälla få skriva!
Det finns så mycket mer jag vill beskriva.
fler texter
Fler dikter av clarta:
logga in
senast aktiva
Låt mig snälla få skriva
kommentarer
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
elum, 14/12 -05 kl 16:26
mhm. det här var väl inte så illa :) en fråga: vem är det du ber om lov för att få gråta och skriva?
MrJones, 15/12 -05 kl 00:01
Ahh. Det här gillar jag.
clarta, 16/12 -05 kl 12:16
Ingen föbjuder mig att gråta och skriva och det finns ingen jag behöver be om lov, men ibland känns det som en spärr som inte släpper in och ut någonting ur mig. Ibland går det långa perioder då jag inte får ut någonting av mina känslor. Då vill jag be en högre makt, om nu någon sådan finns, att snälla släppa ut mig. Förstår du?
elum, 16/12 -05 kl 12:54
tänkte det kanske var dig själv du bad om lov…
clarta, 16/12 -05 kl 18:56
jaa…det kan man kanske säga att det är också. Det beror ju lite på var man har sin tilltro.
Liza, 18/12 -05 kl 16:14
det finns ingen högre makt, vi står och stampar ensamma.
clarta, 19/12 -05 kl 10:28
det är möjligt men det tror jag nog att vi alla har olika åsikter om och det är inte det som dikten handlar om! den handlar om en desperation mäktig nog att få mig att tillbe vad som helst (oavstt om jag tror att det finns eller inte) för att få skriva.