Natten sjönk in och Johan stod på trottoaren och såg ut.
Månen lös upp och gav stora skuggor från lekparkens byggnader. Johan suckade, han hade alltid tänkt åp hur myckwet han ville bli en bebis igen.
nu hade han ful sångröst och vara alldeles desperat, han letade efter en tjej men han fann aldrig nšågon för att ingen gillade honom, han var som en ful isbjörn som alla tramopade på.
det kändes jobbigt tt vara en johan. Johan tog livet av sig och kom aldrig tillbaka.
hans dödsplats var på lekparken, där han föddes en gång förr i tiden :()