Det stod en man framför mig i kön på ica idag. Han handlade mest falukorv, kaffe och sådana saker. Den gamle mannen stod där och pratade vänligt med sig själv när han inte visslade på någon låt som lät plockad ur någon Astrid Lindgren film. Han fick både mig och kassörskan att le. Så plockade han ned sina varor i en fin och blommig tygkasse, han tog god tid på sig. Sedan strosade han vidare i världen.
Det är väl det vi alla försöker, att göra världen blommig och lättsam.
Eller inte blommig och lättsam, men jag tror att vi vill åtminstone försöka dra vårat strå till stacken och göra världen duglig att leva i.
Jag hoppas att det är så.
Det hoppas nog du också, du blommige gamle man.

18 augusti 2005