Vad gör man när en stuntman dör
Hans som vant ska klara alla fall och slag
Vad gör man den dag
han inte reser sej efter den där trippla volten utför stupet
när han ligger orörlig med dödens biljett
vilandes i handen
bunden av blodsbanden
som sipprar trygghetens ilusion röd
han som allid ska resa sej upp, le och fråga
var det där bra, eller ska vi ta det igen?
som om ingenting hade hänt

Han som tränat hela sitt liv på att falla vackert
tryggt landa stadigt med båda fötterna på marken
han som överlever allt, osårbara
som fysikens lagar inte rår sej på

En proffesionell stuntman
ska ju vara självlar, oskadd
osårbar
han som vet vad han gör
vad gör man när stålmannen dör?

Han som tryggt bärs upp av säkerhetslinor
landar säkert på mjuka mattor

Hur går det då för mej
jag har varken linor eller mattor
när jag voltar fram igenom livet
vår trygghet, vi så självklart tar för givet

och jag kan inte acceptera, kan inte filtrera bort det faktum
att varje stund kan vara vår sista.
och jag kan inte frontrera, vågar inte avkryptera
sanningen att ingen lever längre än ens privata tillgång av tid
vår varsinna blomma som knoppar, blommar, vissnar och dör
livet som föder livet som förgör