Det hart vart så enkelt den sista tiden. För jag har glömt. Låtsats att du aldrig har funnits. Att allt är precis som det ska. Och det gör mig så ont, att jag glömt dej. Men det går inte en dag utan dig i både hjärta och själ. Men för mej finns du inte, för mig har du aldrig funnits.
Men jag kan inte alltid låtsats. Idag va jag tvungen att möta sanningen. Och det slog mig så hårt. Det gjorde så ont. Att behöva berätta det som inte är sant. Fast jag vet att det är så. Men jag vill inte att det ska va så. Du finns inte. Och jag vill inte att det ska va så.
Jag såg ditt smeknamn. Det va som om jag hade glömt. Jag vill bara skrika ut allt. Kom tillbaka och gör allt som då. Gör allting bra. Snälla Pappa Lev igen.