för att berätta hur det verkligen är kan jag inte tala sanning
jag hade en hel del omkring mig, både det ena och det andra
men inuti kunde det eka
jag kunde se klart som i dagsljus men mörkret tillät inte mig urskilja något sammanhang
vi hade ett piano, det stod där som vanligt
jag var övertygad om att det satt fast i golvet
ådrorna i tinningen på dig förförde mig
vi hade ett hus med lister, flagnande färg och allting
och armen svullen och förändrad
en tung bit torv, blöt och stickande, släpande efter när du kämpande försöker komma någonstans
glöm inte att ta in tvätten, det luktar gott och blommorna börjar bli torra