Allt är som sig bör. Jag hör dig, dina andetag är mina pulsslag. Har du besök ikväll eller är det teven som står på? Näe, det är nog teven. Jag väntar på rätt tillfälle. Dina fötter hasar och jag tycker om hur hälen sätts i först med små smällar i betongen. Är du lika ensam som jag? När du går ut ser jag dig genom luppen i dörren. Jag står naken och vill att du knackar på, komma in på kaffe eller något. Jag tror jag älskar dig. Jag tycker om när du sjunger med i låtarna på din stereo, och dina skratt framför teven.
Det är jag som ringer till dig och är tyst, jag vill bara höra dig, känna din varma närvaro. Jag vet att du heter Maria. Det är jag som lagt ut lapparna i trapphuset, lapparna med ‘Maria’ på den ena sidan och ett hjärta på den andra. Jag vill bara vara lycklig. Jag vill göra dig lycklig. Jag har hört dig gråta, snarka, hosta, duscha och jag har hört dig på toaletten. Jag lever med dig, för dig. Jag älskar dig och du älskar mig, fast du vet inte om det bara.
Och vad du är vacker. Du är så vacker att allt annat blir grått. Skulle du bli glad om jag öppnar dörren då du går förbi? Näe det skulle du förstås inte, för där skulle du bara se en femtiårig fet gubbe, naken och äcklig och du skulle säkert flytta eller skicka polisen på mig. Nu sjunger du igen. Jag hör inte vad men det låter underbart. Vill du inte komma ner på kaffe? Jag ska ringa dig och fråga… Vad din röst är len, jag kan inte säga något nu, det skulle förstöra allt. Dina andetag, min puls. Och jag säger ingenting. Stanna kvar med mig en stund till, håll mig varm. Lägg inte på nu, och du lägger på.