först kommer du med sprängmedel och spränger min värld innan jag ens hinner blinka.
sen kommer du krypande tillbaka, bara en liten stund senare.
i din hand har du en liten liten limburk.
du letar reda på en bit och limmar ihop den med en annan blit.
herregud vad du är patetisk!
trodde du att lite lim kan limma ihop ett helt års uppbyggnad?
trodde du verkligen det?
ja det är klart du trodde.
du är ju sån. och limmet kladdar och blir för mycket på kanterna.
man ser den vita randen som blir mellan varje skärva.
nu är det klart. min värld är limmad.
och du står där och vill ha ett tack, en liten kram.
far åt helvete!
lite lim kan inte hjälpa! inget sött finns kvar!
ser du inte hur misslyckat det är?
nej det är ju förståss.
du ser ju på hon, den andra.