Kylan kryper in under kläderna
Folk går och pratar
skrattar och skämtar
Det gör mig bara irriterad
Jag vill vara för mig själv
Vill inte att någon ska störa
Vill vara med folk jag tycker om
Vill att de ska hålla mig nära

Tycker inte om människor idag
Jag är hemsk och ful
Och alla kan se rätt igenom mig
Igenom min osäkerhet

Jag är 12 år igen
Går och spänner mina axlar
Spänner hela min kropp
Så att ingen ska kunna se
Jag vill vara ogenomtränglig
Eller kanske osynlig
Jag kan inte gå
Mina steg är så klumpiga

Det blåser kallt och löven far runt i virvlar
Jag är sjuk
Och jag kommer bli sjukare
Men jag vill vara ute
Utomhusluften frigör mina tankar
Och här är ingen
Ingen som kan störa

Här slipper jag dem alla
Slipper deras skratt och prat
För de pratar så högt
Varför måste de göra det?
Oljudet stör mitt liv

Nu kom de förbi, mina vänner
De ställer till det för mig
Och sen är det hon
Hon som betyder så mycket
Men samtidigt är så svår att förstå
Det blir nästan omvänd effekt
Hon blir nästan irriterande
Trots att jag tycker om så mycket
Varför är alla så besvärliga?

Den enda jag orkar med
Är du
Den enda jag vill tänka på
Du är ljuset, värmen
Som håller mig levande

Nu är det så kallt

Kan inte alla bara försvinna?
Bort från mitt liv?
Det är kanske ett test
I så fall har jag förlorat för länge sen

Nu vill jag bara gömma mig
För alla
Alla utom dig