Älvorna krälar sig sakta upp ur marken.
Kallade av solens blodliknande strålar.

Betrakta dem utan rädsla,
medan de fuktiga, kalla väsnen, sluter sig om din kropp.

De vill inget ont i solens blodstrålar,
De är blott markens andetag.

Nere i underjordens förmultelse var de fängslade.
Bland våra förrfäder och nu fria bland oss.

Sakta stiger älvorna mot himlen,
då de i morgondagen,
dansande med industrirök och moln i horisonten,
enbart är dimmor för oss.