Hon tittar sig omkring. På skolgården samlas snöslasket. Några småungar gör ett sista försök till en snögubbe. Suck. Det ser ut som vilket annat ställe som helst. Hon står där med sin skotts rutiga kjol, sönderklippta strumpbyxor och palestinasjal. Det syns lång väg att hon är annorlunda, att hon inte hör hit. Här dominerar förkorta, illasittande jeans och förra årets modemärken. Hon har kommit ännu längre ut på landet nu. Suck. Hon klampar fram mot skolan tunga dr Marten kängor. Håller blicken rakt fram, ser ändå hur dom viskar. Inne i skolan är det slitet, klotter över hela väggarna och det ligger en unken stank över stället. Hon går fram till första bästa lärare och säger med arg röst, ”Vet du var 8b är?”. Läraren tittar förskräckt upp och svarar med pipig röst, ”schemat sitter på väggen runt hörnet”. Hon klampar vidare över spräckliga stengolv och ser ett schema. Dom ska vara i H8. Hon går tillbaka till den mus liknande läraren, ”Hur fan kommer man till H8 då?”.
”Du-u går ner till vänster och sen ditåt”, svarar läraren och viftar lite obestämt med ett vitt piano finger. Kaka följer anvisningarna och hamnar mycket riktigt i H- korridoren. Det är bänkar längs väggen och krokar att hänga jackan på. Hon sparkar med stålhättan på dörren märkt H8. En lärare med gråsprängt hår och ett gult leende öppnar dörren, ”Ja, som jag sa så har vi en ny i klassen, ska du ta och berätta lite om dig själv?”. Han stinker svett och gammal snus. Jaha, så var det dags igen. Att ge bondungarna en glimt in i ett liv dom aldrig kommer att leva, alltid lika roligt. ”Jag kallas Kaka, har bott på 14 olika ställen, ursprungligen sthlm. Morsan hittar ragg på alla möjliga ställen. Jag är anarkistisk feminist och det ser jag på er att ni inte vet vad det innebär. Nu har ni något att snacka om vi köksbordet”. Hon gick med stolta steg och satte sig vid en tom bänk längst ner i klassrummet. Hon plockade fram sin mp3 och lät ”Six pistols” ljuda i det knäpptysta klassrummet. Hon hörde inte vad läraren sa men det verkade som att dom hade so eller nåt. Gardinerna i klassrummet var mörklila, väggarna vita och golvet becht. Hon tittade på sina nya klasskamrater, mammas små gullungar med läppglans och ljusblå ögon skugga. Killarna såg blya och bortkomna ut, inget sex innan bröllop här inte, tråkiga och alldagliga helt enkelt. Det var då hon såg honom. Pojken med de isblå ögonen. Han stirrade ner i bänken, verkade inte heller lyssna. Han hade en piercing i höger ögonbryn, blev hy och korp svart hår. Han hade svarta underground kängor. Jävla uff kängor tänkte hon för sig själv. ”Markus, vakna” Pojken ryckte till. ”Du får visa Kaka runt idag.” Den enda tänkbara, den gamla gubbstrutten kanske inte är så dum ändå. Hon log ett ögonblick, reste sig och gick ut i korridoren.