Det äter upp mig inifrån
Långsamt blir jag tömd
Urgröpt på mig
Blir bara ett skal
Jag kammar håret
och målar på ett leende
Det skrattande skalet
En clown
utan innehåll
Det spelar ingen roll
Det är ingen som ser
Alla roas, skrattar med
Förundras över ytan
medan substanserna
spolas bort i rännstenen
Bizon, 27/10 -05 kl 09:22
Anar,
magmusklerna dras samman av igenkännande
sorgen över livet som kuliss gör strupen trång
Du visar vad du ser
gråter fast munnen ler.