Det var strax efter att matvarubutiken med dess rödlappade varor öppnat, strax efter att den första tioåringen glatt vart där med en påse av sina föräldrars tomburkar, strax efter kyrkklockornas återuppståndelse och dödens slag i min mage. Klockan var kanske tjugo över tio.
Jag vaknade egentligen med ett ryck men det kändes som en evighet. Det var som om den skiva vi upplever som tid vilken vårt liv utspelas framför plötsligt tänjdes ut som vilket gummiband som helst.
Mitt rum var dunkelt, för det var mitt rum. Dagen utanför med matvarubutiker och pantade pojkar sken svagt in genom fönstrets persienner. Dunklet gjorde antagligen den ogenomtänkta inredningen gott, där finns ett bord, ett par stolar, en dator, studentlitteratur, ett kokskåp, en byrå med kläder, en affisch med en kamel i en öken och apropå öken så var min hals så olidligt torr att det säkert var därför jag vaknat hann jag tänka innan jag kände en hand som inte var min på mitt bröst. Jag vred mig reflexartat mot handens håll och insåg på samma gång att det var en kvinna som låg där, att jag var svårt full och att jag gjorde bäst i att ligga jävligt stilla om jag inte skulle spy.
Vad fan hände tänkte jag och det kändes som att jag alldeles nyss suttit och druckit drinkar med grannen utan hår och att någon helt plötsligt knäppt med fingrarna och jag hade hamnat här.
Jag letade i huvudet efter den registrerade tiden efter drinkarna men kunde liksom inte hitta rätt och jag började bli rätt orolig och lite kallsvettig och tänkte att herrejävlar vilken fest det måste vart och kvävde en våg av illamående.
Jag undrade om jag var naken och var min mobiltelefon var och ifall hon var snygg och hur jag skulle överleva tio sekunder till utan att kissa. Jag drog täcket åt sidan, det dunkade i mitt huvud och jag klättrade över tjejen mot golvet. Förundrad stannade jag upp och iakttog henne.
Hennes bruna lockiga hår gjorde en imponerande kontrast mot de vita sängkläderna. Hon var skitsnygg, lirade antagligen några divisioner över mig, jag hörde hemma i gärdsgårdsserien. Nedanför kindbenen och läpparna och de stora ögonfransarna formade sig två nyckelben i ljuset som av någon anledning fascinerade mig mer än de två runt formade brösten som inte heller doldes av täcket.
Jag lät blicken glida ner över hennes mage och illamående kunde jag plötsligt se samlagsbilder från igår med mig själv i huvudrollen för mitt inre. Fan tänkte jag och såg mig om efter en trasig kondomförpackning någonstans men jag var yr och tänkte knappast särskilt klart men noterade att det stod en halvt urdrucken flaska rom på bordet och att jag stod på ett par vita trosor. Hon gav ifrån sig ett ljud och log som om hon var världens lyckligaste. Jag gick på toaletten, hörde hur hon vaknade när jag spolade, låste dörren och satte mig på toalettlocket med ansiktet bekymrat i mina händer.
Det lilla badrummet var fyllt av syrebrist och jag undrade vad hon egentligen sett hos mig. Jag är inte direkt pojkbandsmaterial och måste ju ha vart sjukt full och vinglig och snurrig och svamlig och sluddrig. Kanske hade jag blivit drogad han jag naivt tänka innan minnesbilden av groggarna vi blandat hos grannen han ifatt mig och jag hörde hennes steg på golvet på väg mot toalettdörren. Hon knackade.
– Älskling, mår du bra?
Jag vet inte vad som var värst, att den okända skönheten kallade mig älskling eller att hennes lena röst lät glad och utvilad. Hon lät som hon tillbringat det senaste dygnet på ett spa om man jämförde med mitt spruckna och slitna nej.
Hon berättade vidare från andra sidan av den låsta dörren att om jag bara kom ut skulle hon ta hand om mig och att hon var sugen på en skön stund och hade hon nämnt att hon inte hade några kläder på sig?
Och visst var hon lockande och hade det inte vart för tomheten i mitt bröst hade jag troligtvis gått ut och vart naken tillsammans med den lena rösten och de underbara nyckelbenen.
– Det kanske är bäst att du går, sa jag istället trött.
Hon blev tyst i några sekunder innan hon undrade varför.
– Jag har en flickvän, ljög jag. Det är bäst att du går.
– Men du sa ju att du älskade mig? Jag har ju drömt om det här i flera månader och… Hennes röst sprack. Nyheten om mina stora löften från gårdagen borde kanske ha fått mig att må ännu sämre men istället kände jag bara tomhet, likgiltigheten tog mig i ett hårt grepp och istället för en ursäkt, ett uppriktigt förlåt, så höll jag käft. Jag kunde höra hur hon snyftade på andra sidan dörren. Huvudvärken tilltog och mina fötter blev kalla av kakelgolvet och jag sträckte mig efter strömbrytaren för jag stod inte längre ut med ljuset. Jag hörde hur hon gick runt i lägenheten, hur hon skramlade med ett bälte, hon klädde på sig. En kort evighet senare slog och sparkade hon hårt på toalettdörren och skrek att jag kunde fara åt helvete och jag höll tyst med henne när jag hörde ytterdörren slå igen.
I all vilsenhet ser man ibland plötsligt alldeles klart. Jag började gråta och hade aldrig känt mig så ensam.