Så var det det.. Att trolla med de svarta små figurerna så att de bildar en läsvärd strof… Det låte fruktansvärt lätt, men om man frenetiskt flyttat på krummelurerna, dag efter dag i tio års tid… Då märker man, att allt det där man läste, som lät så bra, var kanske det enda författaren klarat av i hela sitt liv. Hans mål i livet kankse var att plita ner just de raderna, sedan var han nöjd. Då förstår man hur många som aldrig blir nöjda. Alla som försöker komma på vilken ordning just deras vokaler och konsonanter ska leka i.
De små svarta, de som är så svåra att greppa, de kallas för bokstäver, ett magiskt ord, som kan föda miljoner av andra ord, meningar och känslor.