mina minnen här från gatan
säger mer än någonting annat
nya minnen, gamla minnen, slitna minnen
uppslitande minnen, rosa minnen, svarta, grå
och blåa minnen
om vartannat
i en enda hög

gatan, området, bilarna, barnskratten
utifrån, hörs fågelsången
även på vintern
och när mina ögon fäller flest tårar
hamnar de här på mattan
i mitt hem

i Västerås

folk jag känner har bott här
även de jag inte vet något om
nya familjer, killar som tjejer
barn, unga, gamla
ser jag passera genom åren
via minuterna som tickas framåt
av nostalgitrippar

varenda sten, asfaltbit, lyktstolpe och hemlighet
har följt med genom minnena
som skiftar i
blått, grått och glittrigt rosa
jag reser mig upp från gamla törnar
och nya sår kommer att läka
så länge jag får stanna kvar

i Västerås

som liten har jag lekt här
sprungit här, växt upp här
jag blev fjortis här, ungdom här
vuxen här
och rötterna har bara växt sig starkare
för varje år som gått

vi kids på området brukade prata om att en dag
terrorisera denna skithåla men vi växte upp
vi med
och blev medvetna om
att livet inte alltid är en dans på rosor
och att taggarna skulle bli dem
vi älskade mest
när livets skola var som hårdast

nya barn har växt upp här,
blivit fjorton här, ungdomar här
vuxna här
och vissa är som de är
andra som de blev i grått, blått och magiskt skimmergula
om vartannat
i en enda hög

Tegelrött, betonggrått och silverglans på stolparna

vissa drömmar har besannats, andra förlorats
många bekräftats
vi är alla barn av vår tid
och generationsskillnaderna
växer samman

i Västerås

Jag har levt här, fungerat socialt
här, umgåtts med vänner här, sett folk
jag inte känner här
men de är alla människor med hjärtan
som brinner för

Västerås