ångesten blommar upp
sväller under huden som mognande
nektariner-
under skalet.
lägger sig sedan till rätta
och ruttnar i sina egna sötsliskiga
exkrementer
paniken bolmar illamående ut
ur mina inre skorstenar

jag vill slita itu
och stampa
trycka och pressa mot
hårt underlag
till dess att den
tunna hinnan
spricker
men själen är redan krossad
smutsad och tagen farväl av.

och liket therese hälsar den nya HORAN
välkommen!