Väckarklockan skramlar,
jag vaknar yr och trött,
ur sängen jag famlar (ramlar),
och ser allt i rött.

Kaffekokaren sätts i gång,
men bönerna glömde jag,
samma procedur än en gång,
vilken dag,vilken dag.

När kaffet är klart,
börjar jag att dricka,
slukar mackorna i en fart,
så fort att jag får hicka.

Vatten på kroppen jag slabbar,
under badkaret tvålet glider,
allting för mej bara klabbar,
i dessa jäktade tider.

Kläderna hänger på stolen,
hoppar i dem illa kvickt,
spräcker dragkedjan i kjolen,
har tydligen gått upp i vikt.

Måste till jobbet i tid,
lägger på ett extra kol,
men livet är en evig strid,
på cykeldäcket är det hål.

Kutar så fort benen bär,
i ösregn, blixt och dunder,
väl framme jag flåsande svär,
det är SÖNDAG, vilken blunder.