som lotusfjärilarna
som sväljer sig själva
och det av gulvitt var
grumlade blodet
som tränger sig in i själva hårsäcken
och pressar ut strået för att kunna äta
blåsan innifrån
i sin sjuka strävan att likna världen
när den tränger in i den förbrukade människan
och äter upp skalet, men ändå lämnar skalet kvar
lotusfjärilarna badar i det gröngult illaluktande
för att döva sina skamkänslor
och kvar blir jag