Min plats på jorden i en vrå,
dit inga solglimtar längre kan nå,
där känslor förvrids till mörka nät,
där famlar jag i en dimma tät.

Fånge med en tanke som ej slutar gro,
fånge med en tanke om evig ro,
går jag i blindo mot en okänd port,
och önskar det hela var över ganska fort.
Jag ber…
Sänd inga blommor till min bår,
ta ej heller något sista farväl,
det ändå aldrig till mig når,
för frusen är min själ.

Lägg bara ner mig i den mjuka mull,
och låt mig sakta få ruttna bort,
fäll inga tårar för min skull,
jag valde själv att leva livet kort.