Nere i djupets mörka rand,
ödet på mig väntar,
ut sträcks en klolik hand,
som på dess port gläntar.

Handen griper tag i min hand,
för att mig genom porten föra,
nu är jag i ödets land,
stel av fasa och kan mig inte röra.

Att skyffla kol blir nu min lott,
till eldstaden i detta rike,
här är visserligen varmt och gott,
jag har aldrig tidigare upplevt dess like.

Men nu är jag trött på livet här,
jag vill upp till jordens yta,
så jag ber till Sankte Per,
om han med mej vill byta.

Och döm om min förvåning,
när jag hissades upp en våning.