Helvetet.

när ja skulle gå ner till affären här runt hörnet i morse och handla frukost så råkade ja snubbla på en kontinentalplatta och medans jag föll ner i marken som öppnade sig under mig så gjorde jag ett desperat försök till att försöka få tag i nånting att hålla fast mig i vilket resulterade i att jag drog upp en stor reva i atmosfären med mina oklippta naglar och ett stort mörker flöt in genom hålet och fyllde hela världen och jag fortsatte att falla handlöst ner i avgrunden.
och nu ligger ja här nånstans flera kilometer under marken och undrar hur jag ska kunna ta mig upp igen. tyvärr så tog ja inte med mig mobilen. det skulle ju vara bra ifall ja kunde ringa och meddela någon om vart ja befinner mig nånstans. någon som har en väldigt lång stege, en sån där som sitter på brandbilar. ja skulle behöva ringa en ambulans också. ja har skitont i högra armen och lite ont i huvet. det finns en massa fossiler och annat smått och gott här som säkert är flera miljoner år gammalt. det skulle jag nog kunna sälja till något museum för en rejäl summa pengar.
Någon har glömt ett par Jefferson airplaneskivor här nere också. Jävla hippies, dom dyker upp överallt! inte ens här, i jordens medelpunkt får man vara ifred. dom där borta sitter och tittar på TV med högsta volym på. ja roppar åt dom att dom kanske borde sänka ljudet lite grann. men dom vägrar så klart att lyssna. jävla idioter. ja tender en cigg och går bort till baren och beställer en in en gin & tonic. bartendern är likblek i ansiktet och stirrar på mig med djupt insjunkna ögon. efter ett tag säger han “det blir 70 spänn” jag ger honom en hundring och säger att ja vill ha litte chilli-nötter också. fan så han ser ut igentligen, undrar vad det är för fel på honom. han ser ut som sånna där barn som åldras i förtid, dom där som ser ut att vara en bra bit över femti redan i tioårsåldern. han kommer tillbaka med nötterna och ger mig tillbaka vexeln. “du har inte funderat på att ta tjänstledegt några månader, eller kanske uppsöka en läkare.” frågar ja honom. “nä, vadå, farför undrar du det?” svarar han. “ja, du ser ju rätt jävla sliten ut.” “ja jusst det, men det blir ju så när man har vart död lika länge som jag. jag är inte sjuk, jag är död. vilket är fullt normalt vid min ålder.” “död? vad fan menar du med det. du står ju här bakom baren och serverar mig sprit! kan du hälla upp en öl åt mig också förresten.” “jag har vart död dom senaste sjuhundra åren. även du, min vän, är död nu. det trodde jag att du redan hade räknat ut. det finns ju ingen levande människa som kan klara av ett sånt där fall och överleva.” fan, ja det verkar ju logiskt. jävla skit också, tänker jag.. han ger mig ölen och säger “du är i helvetet nu. och du kommer aldrig härifrån, det gör ingen av oss. men det är inte så farligt. man vänjer sig ganska fort.” fan, alting går åt helvete. “hörru, ge mig en flaska Wild Turkey whiskey också, det kan ja fan behöva.”