Ännu en dag fylld av lidande och motgångar. Livet flyter förbi likt skitigt vatten i en stinkande kloak. Trögt och mörkt. Man släpar sig genom sammhällets slammiga bottenskickt på väg till systembolaget, socialen eller en arbetsplats som man hatar över allt annat men ändå tvingas man slava för en oförskämt låg månadsinkomst för att över huvud taget ha råd att överleva.
I stället för att vakna av veckarklockan som man för länge sedan slog sönder i ett tillståd av bottenlös besvikelse och ursinnigt raseri på grunda av att den med sitt infernaliska pipande tvingar en in i ännu en hopplös arbetsvecka har man nu i stället börjat försåva sig på daglig basis och vaknar inte förrns vid elvatiden då inkassokrav, mordhot och påminelser ifrån kronofogden faller ner igenom brevinkastet och landar på det dammiga golvet med en dov duns.
Om det inte vore för kaffe och cigaretter skulle man väl antagligen ha knutit snaran och avlivat sin utarbetade och söndersupna kropp för länge sen.
Det finns personer som anser att man skulle kunna likna livet för ett nyfött barn med en omålad tavla. Personligen skulle ja nog hellre vilja påstå att livet i allmänhet är som en nerpissad, skitfylld toalett som alla för länge sen har gett upp allt hopp om att det nånsin skulle kunna gå att rengöra.