Jag är perfekt, inget tomt prat.
Perfektion är olika för varje person och jag är mitt svar på perfektion.
Jag är skönhet som alla pratar om.
Men jag är inget för dig. De ser mig vacker och populär. De ser mig, stark och självständig.
Du ser mig, inte.
Vad ska jag vara för att du ska se mig?
Jag känner mig otillräcklig, jag känner mig 50 kilo för tung och totalt tappad.
Jag vill riva och slå sönder reklam skyltarna, jag vill kräkas på deras smala kroppar och toppiga bröst. Jag vill sluta bry mig och börja leva.
Men det går inte. Inte när du ser förbi mig. Du ser genom mig.
Och jag hatar mig själv för att jag tror att allt handlar om utsida, om smalhet och om perfektion. Jag orkar inte mer.
Jag orkar inte le längre, jag vill inte, jag tänker inte.
Ja visst är jag förnuftig och insiktsfull. Allt som jag känner är fel. Jag vet.
Ändå plågar jag mig varje dag, tvingar mig själv till glada miner och ljudliga skratt. Tomma skratt, men det vet inte du. Det ser inte du. Du ser genom mig.
Ibland önskar jag att jag kunde gå ner 10 kilo och bli sådär farligt smal, bara för att du ska upptäcka mig. Men inte ens det klarar jag.
Varför kan du inte bara vilja mig? Vilja ha mig.
Bekräfta mig, jag behöver det så mycket. Snälla du, säg att jag är vacker.
Jag känner mig så liten och obetydlig.
Jag behöver din närvaro, jag behöver tas hand om.
Att inte kunna acceptera vad jag är på grund av dig är patetiskt.
Och det är jag väl medveten om. Men jag kan inte hjälpa det.
Jag känner mig störd och psyko för tankarna jag slåss med varje vaken minut,
men jag kan inte hjälpa det. Och jag orkar inte med mig själv längre.
Det känns som att allt hade blivit rätt om du ville försöka. Att då hade alla bitarna fallit på plats och all tung press försvunnit.
Men när du inte vill försöka och när jag inte vill förändra, ja då slutar det med att jag står här sårad över något som aldrig hänt och arg utan anledning.
Så som jag lever är allt jag vet. Jag kan inget annat, och om jag måste ändra mig förlorar jag kontroll. Kontroll.
Men jag vet att jag måste få bort dessa förvrängda tankar om vad som är perfekt och inte. Försöka hitta mig själv och acceptera vad jag är.
Att våga vara lycklig, att våga släppa taget, börja ta för mig, börja leva.
Men nu är det såhär, jag är jag och du är något helt annat. Och jag är tillbaka på ruta ett, Igen.