Det var en sorglig augustikväll
då jag gick i kras för den hundrade gången,
och ut ur min kropps minsta lilla cell
trängde sig toner för den allra sista sången.

Mina hjärtslag bultar på övertid,
det är nu mitt sista andetag jag blåser ut.
Jag söker vila nu, jag söker frid,
vill knyta upp var åtstramande knut.

Mitt liv har gått sönder och saknar garanti,
att laga det skulle kosta miljoner.
Jag har inte råd och allt är redan förbi,
det blir inga fler reparationer.