Jag, en invandrare i verkligheten
kommer från drömmarnas land
det var olidlig längtan som drev mej på flykt

“Orosmane” är mitt rätta namn
och med oro ser jag nu den verklighetens andra sida
som i drömmars skimmer en gång doldes

Det finns ingen väg tillbaka
till den hoppfullt oskuldsfulla lek som närde mina drömmar om en värld av kärlekslycka full

Det finns ingen väg tillbaka
till den trosvissa övertygelsen att kärleken ska segra i kampen mellan dårskap och insikt

Här står jag nu utan pass
med ett tvingande uppehållstillstånd
som jag inte vill ha

Vet att jag valde fel gräns att överskrida
vet att jag i blindo följde längtansfågels flykt
men nu förmår att se den lögn som lockar

Orosmane är mitt namn – och någon ro jag aldrig vill
om jag inte finner vägen ut
finner vägen bort från det jag inte önskar
finner vägen till,,,
och får gå den ända fram

Anar ändå att det inte räcker med att glömma
att det inte räcker med att gömma
att den lögnens böld som livet här behärskar
då den brister – inte låter kärlek träda in i lögnens ställe
men ännu mera nöd lidande och död

Det gör så ont att veta
att samtidigt som lögnen dör
dör kärleken och allt det fina
dom vi älskar – de “dina” och de “mina”...