avloppsvatten leds i rör
men det dyker upp igen
det var något i dina ögon
det skapade en känsla av obehag

om jag frågade hur det var
fick jag ändå inget svar
du vill gärna mystifiera
då och då hittar jag en lucka

men det var ett tag sen nu
du runkade mig likt en staty
fejkade, trots att du kände mig väl
i ditt liv har jag skådat

om du finns eller ej
men den fysiska närhet har varit där
när du runkat mig en sista gång
muren som byggdes hade en diktaturisk känsla över sig
och då blev jag rädd

när ska jag kunna få en familj?
om man utnyttjas blir man handlingsförlamad, kryper i fosterställning
tidlös är denna sårbarhet
ödet och valen är ofantliga
som ängar där man inte ser slutet

gigantiska drömmar är bara till för att drömmas
du flyttade saker jag vidrörde
din kontroll av din ångest
tvångssyndrom

jag vet inte inom vilka ramar mitt liv kan fyllas?
tabletter, präster och poeter
livbejakande åtgärder – där inget känns rätt
statens sätt att bara finnas till

och dess åtgärder inte passar
trots att erfarenheter säger tvärtom
noll empati och själslöshet
fabricerad, medicinerad tillvaro – utan enkäter och självkritik
allt detta flätas ihop till en trasig själ

i förakt och ensamhet ska man lappa ihop sitt jag
utan en livsmanual
utan de rätta koderna
universum, det sägs att det strävar åt samma håll
vet inte om jag tror på det?
det är jag som är en alien
och såklart är det andras fel
men nu är det så

är det min hållning, utseende, min personlighet, livsåskådning, min mage, mina sönderbitna naglar, min hålögda blick, mitt sätt att tala, min bakgrund eller är det likgiltigt?

din sämsta tid är nu
dina axlar bär så mycket skuld
men du har vadat i avloppsvatten
hittar du tecknet, månne?
ligger på botten och får det lilla ljus som krävs

hundarna skäller, folket tittar bort, släkten sviker och du tar en dag i taget eller dränks
paniken är din fader, ångest din moder och psykosen din broder
innan jag tynar bort, kan du väl läsa en rad av lycka?
svär eder åt det gudomliga helvetet, verklighetens missfoster ler

man blir det man äter, men vem är hungrig i denna satansvärld?
du var som en staty
jag är själv som huggen i sten
nu sjunger du en annan sång
tragikomiska bekännelser svider i din ljuva stämma