version 1

ensamheten
ett ställe där all vi som bor där
känner varandra
vi har egna möjligheter
unika
förunderliga

men ni ser oss i svart

ingen vill hälsa på
i detta ödsliga land
där vi talar med
miner
gester
och stötar på varann

så lever vi
dag ut
och dag in
en dag i sänder

med endast hoppet som drivmedel

men utan ett enda ord
av glädje
yttrat

version 2

ensamheten
där känner alla vi som bor där
varandra
vi har egna möjligheter
unika
förunderliga

men ni ser oss i svart
en färg, ett ord
som vi ryser åt

så vi går klädda i grönt

ingen vill hälsa på
i detta ödsliga land
där vi talar med
miner
gester
och stötar på varann

och så lever vi
dag ut
och dag in
utan att ha yttrat
ett enda ord
av glädje