Faller långt
landar mjukt

plaskar runt
i ditt snor
drunknar nästan
i den tröga sörjan
men alltid bara
nästan

de jag trodde var
vänner
kör förbi
på himmelsvägen ovanför
mig
i dyra utsmyckade bilar
skrattandes och med ekande hånrop

bredvid mig
plaskar du personligheten

jag håller en ständig blick
på dina beskyddare
bufflarna på stranden

du simmar
i mina salta tårar
med ett brett leende tvärs över
ditt grisansikte

du dyker
modigt nog
ner
under ytan

jag skrattar högljutt
när
du drar in
mitt salta vatten i lungorna
och skriar förskräckt
med en stark halsbränna

bufflarna kommer springandes
jag slutar skratta