Vi står här bredvid varandra i en lampas dunkla sken
och tävlar om vem som kan spegla sina mörka rum med den största skuggan.
Mitt i en rörelse stannar jag upp
och tänker att det kanske inte är så farligt ändå.
Men sedan ser jag att din skugga har växt sig större än min
och plötsligt sträcker jag ut mig lite extra.
den ovanlige, 6/8 -05 kl 10:18
Vackert och målande beskrivet. Finner en vemodig känsla i början och mitten av dikten och sedan ett positivt skutt i slutet.
Kanske det skulle vara några fler sidbrytningar?