Prassel i lövhögarna

Löv som föll
från alla sorters träd
ett vagt minne dyker upp
men blott löv

Ro

Den ljusblå himlen
speglade mitt ansikte bland molnen
lekte med det genom att förändra skepnaden

solskenet i ansiktet
och gräs runt min kropp
friheten utsöndrade tårar
mina första

Lycka/tur, sak samma

Lyckan i en dimmig dag
som våren kallat fram
knopparna var på väg ut
och isarna var svaga

Mina chanser var brända
jag gick blott på kallt underlag

det brast för mig, än en gång
för mig, den arma satan

som nu traskar fram
i virrvarret av känslor

men jag lever
även om inte
i högsta grad

Lycka och tur
ni vilar jämbördigt
i mina händer

för jag är hellre en utskrattad men levande filur
än en sten, på sjöbottnen

Hämnd!

Över dig växer inga solrosor
i långa granna rader
En tragedi det skulle vara
Efter allt som du gjort
mot mig
och jorden
den du sa var din vän

Hur skulle något kunna blomma,
På en kropp svart av hat?

Lika lite som en fisk
skulle kunna överleva
på botten av ett oljefat

Du fick mig inte att växa
dina fingrar var som sot
förgiftade mig helt igenom

Du var giftig!
Dödade fåglar bin
och blomster
Allt det betydde
noll
för dig

Men vad betydde jag?
En slav som slet på din åker?
Det var nog jag
kom ihåg!

Jag sade ett enkelt ord
Dina hår reste sig
Dö! Jag hatar dig!

Du sade då till mig
att döden du ingen rädsla hyste
men jag aldrig sett din vålnad komma upp ur graven
den vågar sig inte ut
för jag står där med vitlök och påle
väntar på att fullborda min hämnd
jag låter dig inte undkomma
helvetets lågor

Hämnd, ett ord jag aldrig förut kände

död och liv

Ett ord vi alla känner
men inte helt
endast fågelsången återspeglar den riktigt
dess namn återfinns i legend
saga och myt
men vad var det nu igen?

Ett ord med kraft
och biblisk innebörd

återuppståndelse
så var det ja!

men varför kunde inte allt
ha denna innebörd?

Liv i oändlighet
Utan slut

de levandes
rädsla
för döden

skapade det

Flyg ängel lilla

Du ville flyga
Men dina vingar var brustna
Krökta av all sorg
Dagen var inne
Du vaknade upp

Fönstret stod öppet
Himlen var blå
Du såg upp mot molnen
”Dit ska jag nå”

Med vingar som inte skulle bära
kastade du dig ut
du litade på högre makter

Vem vet? Du kanske kom till en bättre plats
där tårar var guld
och ingen sorg existerade

Vi vet att du var en ängel
visste du?

Stunder

Stunder i livet som är lätta
Som får mig att känna mig fri

Men det är inte alltid lätt att berätta
Om denna vackra fantasi

Identitet

Jag luras inte
Inte lätt
Av läppar röda
och av sammet
av gester och magi

men jag lurades av ord
om fred och kärlek, framgång, lycka
som inte skulle brista

min penna var mitt svärd
varför stack den mig?
När min identitet ej var hemlig
längre

Ord – på gott och ont
Utan vilja eller sanning