Skärmmössan var köpt på en Q8mack, men den passade här som vore den en sockerkaka på en medelsvensk kattutställning. De andra som huserade i lokalen hade liknande huvudbonader. Det skall uttryckligen medges att det såg förbannat bonnigt ut. Men nu var det en träff för invigda. Nu var det en träff för bekanta. Damen till vänster om mig bar det otympliga förnamnet Ros-Marie. Det hade hon fått eftersom hennes föräldrar en gång hade sett filmen Ros-Marys Baby på TV och imponerats av dess slagkraft. Hon berättade det för mig, i lite andra termer, och jag häpnade i tysthet över hur en amerikanska skräckfilmsfigur hade kunnat inspirerat till ett namn på en bäbis.

Tillställningen var ganska uppslupen. En svettig skaraborgare med svullbuk var ordförande, och han tog sitt uppdrag på sådant allvar, att hans majonäsflottiga mustasch guppade intensivt över den osynliga munnen när han likt en prost tilltalade församlingen. Han svingade med sitt redskap på ett självklart vis; och tog varje tillfälle att mellan raderna fälla dagsaktuella sportkommentarer och vitsa på ett hyggligt och igenkännande vis med de församlade. I två timmar stod jag där. I näven hade jag en ihopknycklad tjuga och en nyckelknippa. Jag hade tänkt ropa, när tillfälle gav, men av någon anledning teg jag still. Så när hela tillställningen var överklev jag istället fram till korvståndet och köpte en korv. Det fanns två kvar och jag bad om att få Bratwursten. Jag klämde i mig den på väg ut mot bilen och nickade samtidigt försiktigt mot en klunga människor som stod och inspekterade en grön 60-talslampa som just tingats till priset av 40 riksdaler. Jag satte mig i bilen och for hem. Farfars gård med inventarier och allt var nu såld. Jag for hem till min lägenhet och bläddrade i gårdagens tidning. Gäspade lite, gick och lade mig tidigt – för morgondagen på försäkringskassan där jag arbetar som handläggare i skattetekniska frågor- skulle bli lång och tröttsam. Jag somnade med en bok om ‘Urbaniseringen under 1900-talet’ över näsan.