Bägaren brister av
Intighet och slitage.
Jag fyller på med
Tid och rums kavitet,
Målar stjärnor på månens
Duk och dör i reinkarnationen
I slutet på början.

Eldstungan kvävs i sången
Utan noter, den jag älskar.
Den jag hatar, den som är
För mig men främst för alla
Andra. Den du sjunger när
Du är tyst, när du inte finns.