Jag vill uttrycka längtan, saknad, lycka, känsla

Värmen jag så hett åtrår
Tårarna som jag snyftar fram liggandes in din famn

Saknaden efter en f d bästa vän

Hur du lyfter upp mig
tar mig i din famn och torkar bort varje spår av regnmoln

Hur jag sjukt gråter, skriker
andas
efter dig när du inte är nära

Hur jag älskar din andedräkt i min nacke
Lyckan av din beröring
Känslan av välbehag över att du finns nära

Den rivande, rasande saknaden
efter en bortglömd tid
Saknaden efter pappa

Skulden
för att jag inte är optimal
Jag saknas i din perfektion

De tabubelagda orden av saknad
efter någon som förändrades så brutalt
Jag saknar de de va – från början
inte de de blev – Ett gemensamt beslut?

Jag förstår inte
Allt bara flyter ihop
men dina kramar och dina tröstande ord är
vackrast
när jag gråter spindelrädsla
trots att i den riktiga världen finns inte spindlarna

När får jag trösta dig?

Och varför blev det tabu,
min saknad?