Och ytterligare i en rakbladsnatt blir mina inre slagna av ensamheten och alla mörkheter gömda i vrårna.
Om nattens timmar vore färre och sömnpillrena faktiskt verkat kanske jag vi sluppit mista blod.
Säg inte att det är ett val, för demonerna är blodssugare och jag har inte orken att stoppa dem, när jag väl får chansen.
Varje regel böjs efter mina demoners vilja. – Trodde du verkligen du fick göra din pojkvän glad? Att han skulle få slippa nya sår och se hur du faller sönder i småbitar i hans armar? Han kan inte hjälpa dig nu, du är i vår makt. Glöm aldrig det, söta du.

Och om solen ville gå upp fortare och om ensamheten inte hade inneburit en obärbar ångest hade vi kanske varit hela nu. Vi får skylla oss själv, vi och våra jag.
Vi är flera som delar på en liten yta, en hjärnhalva var om vi betalar mycket i hyra.
Mörker är grannen ingen vill ha, men henne fick vi endå. Vi har barrikerat hennes dörrar och fönster, men hennes tjut når endå ut. Vi kan inget annat göra, än att lyda hennes vrål om vi önskar henne tyst en sekund, vår lynniga Mörker.

Vi förvånas varje gång över hur vi plågar oss själva, först genom blodspill sedan genom sorgen i deras ögon, männen i mitt livs ögon. Sorg, smärta och en ofelbar smärta, det ser jag varje gång.

...Försök att sova när demoner och småkryp. För att inte tala om varje knyst som hur kan göra. – Tänk om någon bryter sig in? Tänk om de vill våldta dig, lemlästa dig, mörda dig? – Tänk om han skadar sig på krogen? Ute… Mördad… Lemlestad… – Tänk om han hittar någon annan?
Inga tänk om, de skadar dig bara.

Vackra vackra ängel, hon lever mitt ibland oss. Bland den förvirrade, den sköre, skadade och Mörker. Hon plåstrar om, tar hand om och viskar lugnande ord i mitt öra. Tänk om hon inte vore så sjuk. Hon förtvinar och sjunker längre in. Hennes yta blir mindre och mindre… Med alla andras växer som ogräs. Det är Vackra vi vill behålla, det är henne vi vill vara. Vi vill smälta samman och bli en, bli hel, men våra brister förgör henne… Och Mörkers existens suger livet ur henne, utan Vackra kommer Mörker regera. Regerar Mörker, finns inget ljus.
Vi kan inte bestämma vem av oss som ska leva och vem som ska dö. Vi får vänta och se, men Vackra är sjuk och tar inte hand om oss, vilket får våra bra sidor att krakelera och falla ihop till små högar av damm, medan allt Mörker när växer sig starkare.

Vackra är så skör. Mörker förgör henne.
Jag kan inte hindra det.
Och det förgör mig.