Jag skiter i att Rederiet ska ut och segla mellan, ja… vad är det? Småpölarna i skären mellan Stockholms infartsvatten och så småningom ut i det fria. Nå, godisbutikerna lär hålla öppet fastän man sover. Jag menar att det är inte alltid vi hänger med, och det gör kanske inte du som läser heller?

Hej, hoppas allt går bra idag. Jaha. Och hur fan vet hon vad som pågår, undrar jag?
Intuition, kvinnlig sådan, kanske du föreslår.

Jag ska fundera på vad som är magkänsla och vad som är spaghetti, överkokt sådan.
Det finns fullkorn och det finns smygkorn. De sistnämnda smakar mest ingenting.
Annars: det blåser på månen, och det är bara att hoppas att den är till sanning förtöjd.

Slår an en mildare ton, överhettningen kommer sig av just en illa reglerad förmåga att anpassa mig.
Vad som flyger omkring, det kan jag inte så noga veta. Ej heller du, eller den så kallade Gud som flaxar runt däruppe. Ej heller kan total kontroll uppnås, hur gärna vi i stunden än vill. Bristen på tillit växer sig fram som maskätna rosor på en fotbollsplan. Ingen kickar där så länge det finns snubbelgrejer. Jo, vissa modiga gör nog så. Tar med sig fotbollen och trotsar.

Runt mig ljuder latinska ord, närmare bestämt från våningen ovanför. Telefonsamtal som verkar vara i det oändliga. Snett till höger en mamma som ingivet vill räkna ut hur länge hennes baby kommer att hålla henne vaken. Fan, matematik på låg nivå. Vissa dagar går det bara inte att sova, hur mycket livs-välling vi än fått oss itryckta.

Droppa droppa livselixiret i mig, tack.
Give me love on a bad day.