Kan två människor kommunicera med bara vetskap om ett eller högst tre ord i minnet? Vi gjorde ett litet experiment och skrev dessa rader om vartannat, med bara ytterst få och små ledtrådar till hjälp. Spänningen laddas i rummet: skriver den andra om UFON? Kommer mina ord att te sig som gummibollar i jämförelse?
Varsågoda, Happygrabben och Funktion gör saga!
Det var en gång en människa, som trots sin storhet på jorden knappt visste vad det var för väder när hon vaknade, desto mindre vad hon ville.
En dag när rullgardinen omsorgsfullt slapp ur den mjälla nattens mjuka grepp, grep jag tag i kudden och kramade den hårt. Hårdare än sten men ändå mjukare än fluffigaste bomull, i det spektrat rörde sig själen, dagen, timmen, ja till och med ett simpelt toalettbesök med dörren för-ingen-hänsynsfullt stängd.
Vad kunde egentligen hända? Varken dammråttorna, silverfiskarna eller den smala men samtidigt ståtliga tomatplantan visste det. Svaret låg dolt, djupt bland kudden och täcken.
Ett tecken var det enda som behövdes. Jag menar, att teckna, det kan ju gå. De döva gör sig förstådda. Non-verbala, fullminanta kroppstalande tecken så som en bortvänd suck, en flackande blick eller en tystnad så outtalad som bara ett icke-svar kan vara, det var det jag mest skulle komma att befara.
Jag var, och är i en sannerligt utsatt nöd! Begriper ni det? Säg mig, vad är ditt namn, du som döljer ditt ansikte men ändå visar mig allt. Säg mig också vad du vill med din närvaro. Bringar du visdom eller medför du gåvor av andra slag? Jag vill kunna föra mig, vara en normal varelse utan allt för mycket rabattkuponger och skit i fickan, känna glädje i att le mot solen, hon i kassan på Coop, vilja bjuda på att bussen går innan utsatt tid utan att jag för den skull ska känna mig så förbannat utsatt och övergiven.
Varje måndag är det min dag, din dag, vårdag. En dag för blomstring, för knoppar att spira och gräs att frodas. Frodig, svulstig och grön brer den ut sig under mina bara fötter.
Steg för steg kommer jag sällan något vidare. Jag kanske inser att jag kommer att snurra runt, göra en kullerbytta i min fantasi, skänka en slant till någon som jag inte vet vem det är, bara jag kan uppfylla mitt ego vad gäller att betala av.
Jag går på denna jord och vet inte vilken dag det är ens. Vet du?
sven, 13/7 -05 kl 08:32
Ibland !