Jag är så förbannat klen
trots mina starka fötter och ben.

Huvudet mattar ut mig
och jag har inget till övers för dig.

Magen suger av frånhet
hur jag hittar nära är det bara en hemlig gråsten som vet.

Örat klirrar av överljud
dess flimmerhår ger mig naken hud.

I ryggslutets veck syns en droppe rinna
hur fan ska jag stoppa isoleringens ogenomträngliga hinna.

Med läppar röda av sömnbrist
ler jag ändå mot dig, visst.

Skolad till leda
hjälp mig att sudda väck denna sveda.

Tar ett kliv
förnimmer att
långtbortistan
hörs
regnet kyssa
bort alla såriga svar.