En sådan fantastisk plats på vår jord
Skulle jag berätta, skulle du inte tro mina ord.
Långt bort från den stressade, jäktande stad
Följ med!, för all del!, låt oss bege oss åstad
En gång i tiden, solen på denna plats alltid sken
Dess ljus, dess värme så len, så len, så len!
Ett lyckligt par som aldrig sin situation begrundar
Boende där, vid de mest underbara lundar.

Plötsligt något omvälvande och hemskt har hänt
En ståtlig figur klädd i svart, har döden sänt
Punktlig som alltid, Han ett liv genast tog.
En väldigt ung och oskyldig flicka dog
Drunknad i en förr så tyst och vacker flod,
Trots en ung mans hjärtskärande mod.
Hela naturen bröt ut i en melankolisk svanesång
Mannens sorgeperiod blev mycket lång.

Begrundandes på ett lik som är helt uppsvälld
I ens, han blir fullkomligt modfälld.
Med tiden förföll huset i total glömska
Utan spår av tidigare grönska
Runt platsen det tidigare funnits en livgivande mossa
Som allt annat det nu ruttnande från sin plats lossa.
Med vädrets skiftningar blev så temperaturen kall
Det blev bara värre, liksom mannens förfall.

Många nätter han genomled medan han grät,
Men till slut, tro det eller ej, han gud förlät
Mindes lyckliga tider igen, en kväll så fin
Solnedgång, uppdukat bord med två glas vin,
nedhälls så varsamt i det finaste av glas
God middag, färsk frukt, blommor i en vas.
Om och om igen han gick igenom minnet
Till stor avlastning för det plågade sinnet.