Tänk om jag kunde skriva. Tänk om jag kunde det, så fruktansvärt bra och härligt allt skulle bli då. Jag skulle skriva ner saker som jag inte kan säga. Skriva saker jag tänker på och saker jag vill vara med om, saker som är äckliga och hemska men också roliga och vackra saker. Om jag fick en flickvän skulle jag kunna skriva om hur lycklig jag var, hur jag sken som en sol med ett leende på läpparna och jag skulle skriva om hur vacker hon var och hur mycket jag tyckte om henne, hennes hår, de lysande ögonen, den varma halsen och hennes smältande leende. Och skulle hon göra slut så skulle jag skriva om samma saker fast i presens. Jag skulle kunna skriva en historia om hur jag skriver en historia, det skulle vara nytänkande och banbrytande tror jag. ”Stefan Ek skriver om sitt skrivande”, så skulle alla tidningsrubriker se ut och jag skulle få gå på kändisfester på Spybar som jag sedan skulle skriva om bara för att få gå på ännu fler. Om jag skulle vinna på lotto eller något skulle jag skriva ner vad jag gör för pengarna. En liten roman där jag beskriver hur jag slösar bort pengar hit och dit. Jamen oj vad jag skulle vara generös mot folk, för det är alltid roligt att vara snäll mot andra människor, speciellt mot de som inte är snälla tillbaka, för då känner man sig bättre på något sätt. Jag skulle skriva om Sophie Zelmani, om hur vacker hon är och hur vacker hennes musik är. Jag skulle kunna hitta på något om att jag träffar henne och vi sätter oss på ett café någonstans och fikar i lugn och ro. Tänk om vi skulle bli tillsammans, ja då skulle jag verkligen få något att skriva om. Och gör hon slut så får jag ännu mer. Fast i presens då. Jag skulle kunna skriva om mitt yrke som flyttkarl, hur roligt det kan vara att bära ett piano, eller hur slut man är på kvällen efter åtta timmars klättrande i fyra eller fem trappor upp och ner med någons bohag. Hur roligt man har det med sina arbetskollegor och jargongen som råder bland karlakarlar med uppkavlade ärmar, svordomar, snus och förslitningsskador. Jag kan också hitta på saker, helt konstiga och absurda saker som att någon till exempel är en porrfilmsregissör från Stockholm som ska åka upp till Skellefteå för att spela in en film. Skriva om hur det går med hela projektet och kanske till och med lägga in lite skeptism och tvivel i karaktären, så att han börjar ifrågasätta sitt yrkesval, för man måste ju ha en konflikt. Ja, kunde jag skriva så skulle jag använda det som ett redskap för att förverkliga mina egna drömmar, fast på papper istället. Jag skulle nog skriva hur jag ville förändra världen, hur jobbigt det är att vara vuxen och stor och mogen och anpassad eller missanpassad. Jag skulle skriva om hur jag hellre satt och lekte i sandlådan än pysslade med deklarationen. Om hur jag valde bort restskatt och medborgarlön för att istället dricka plommonsaft med kanelbullar. Fast nu går ju inte det, men tänk om jag kunde skriva, då skulle det gå. Då skulle allt vara möjligt och inget fanns att stoppa mig. Fast det förstås, det skulle väl förmodligen bara bli en av alla verklighetsflykter i slutändan, bara en ventil för att man inte skulle gå under. Men det skulle nog vara en rolig ventil tror jag, en sådan man skulle använda ganska ofta mest bara för att så mycket konstigt, roligt, skrämmande och snuskigt skulle pysa ut ur den. En pysventil som man aldrig visste vad som pös ut förrän man var klar. Jo tack, det skulle jag buga och bocka till, fast det är väl klart, man kan väl inte riktigt lära sig skriva, det är väl något man föds med och jag hade oturen att vara född utan det, men jag kan inte släppa tanken ändå; Tänk om jag kunde skriva. Tänk om jag kunde det, så fruktansvärt bra och härligt allt skulle bli då. Jag skulle skriva ner saker som jag inte kan säga. Skriva saker jag tänker på och saker jag vill vara med om, saker som är äckliga och hemska men också roliga och vackra saker.