Egentligen ville jag stå där med er.
omfamna er och stryka er över håret.
Viska de rätta sakerna. – Men jag vet inte vad de rätta sakerna är.

Egentligen ville jag ringa.
Fråga hur ni mår och lyssna. – Men jag är rädd för att “hur mår ni?” är en för dum fråga

Egentligen ville jag skriva ett mejl. – Men rädslan jag känner för att tränga mig på
skulle lysa mellan raderna

Egentligen ville jag skriva ett brev.
På ett fint papper med en tunn blyerts. – Men jag skulle bli avslöjad när spåren av de jag suddat
inte raderats ut

Egentligen ville jag byta penna.
Utrycka mig fritt utan att kunna ångra. – Och det gjorde jag.

Egentligen ville jag posta brevet