Social kompetens—-Vad fan är det för nåŽt……?

Många äro de som talar om social kompetens, men få är de, som kan förklara vad detta uttryck betyder.
Ofta på kurser då det talas om social kompetens är det svårt att få ett entydigt svar om vad social kompetens egentligen är för något. Som så många andra ord och uttryck som flitigt används av människor omkring en, är det få som verkligen på ett enkelt sätt kan förklara vad det är. Oftast blir svaret bara att: Ja, du vet. Social kompetens, du vet, ja alltså kompetens, du vet. Social kompetens. Du vet.
Jag vet inte…

Staden och landet…

Kanske är det så att social kompetens betyder olika saker för olika människor som kommer från olika miljöer, olika socialgrupper, olika uppväxtförhållanden.
Andra faktorer som säkert spelar in är om man frågar människor som växt upp i små eller stora städer, eller är uppväxta på ”landet”. ”Det vet ju alla hur dom är som är uppväxta på landet”, som en jag känner sade en gång. -Nä, sade jag, det vet jag inte. ”-”Konstigt”, sade min vän, ”det trodde jag alla visste”.
Född och uppvuxen i en storstad, blev bilden av dessa konstiga människor som steg upp klockan 05.00 varje morgon för att gå ut och mjölka en ko, väldigt klichéartad. Det var enkla människor som gick runt i blåställ och tofflor, satte lite potatis och andra grönsaker på våren, och på hösten brummade dom runt i traktorer och plöjde upp allting igen.
Självfallet blev det på andra hållet att storstadsmänniskor var fisförnäma typer, som bara gled runt och inte gjorde något vettigt, mer än var överlägsna och snutiga i tonen mot varandra.
Ingenting kan ju vara mera fel. Det handlar bara om lite olika språk.
Låt mig berätta en sann historia. För ett antal år sedan bodde jag på ”landet” i en liten gård på 4 tunnland med min dåvarande blivande fru, som inte blev.
Vi hade köpt en liten traktor. (För de intresserade kan nämnas att det var en Ferguson TAD 20 från 1953, sk. Grålle, med möjlighet att köra på fotogen om så önskades.) Efterhand på auktioner, kompletterade vi vår redskapspark med en liten harv, plog, slåtter och höpress. Allt detta hade jag både tittat på och ropat in på auktionerna ,som för det mesta förekom på lördagarna, orakad och i kläder som jag använde när jag jobbade på gården som var både lappade och lagade men nästan rena.
Alla betraktade mig väl som en av ”dem” som brukade hålla till på auktioner av gamla jordbruksredskap och traktorer och dylikt. Dock behövde vi en vagn till traktorn, och de som blivit auktionerade tidigare hade varit i mycket gott skick, och betingat ett för mig alldeles för högt pris.
Till Lördagens auktion samlades som vanligt många saker, och som vanligt körde jag upp och tittade på dem på fredagskvällen. Flera trevliga saker hittades, och bland dessa fanns ett antal vagnar i varierande skick. Här fanns en möjlighet att göra fynd, till ett pris som var överkomligt. Ett problem fanns dock. Jag skulle jobba på Lördagen. PÅ den tiden arbetade jag som försäljare i ett varuhus.
Skivor, kameror och klockor var varorna, och klädseln var nästan alltid vit skjorta, slips och blå gabardinbyxor. Efter lite trixande med mina arbetskollegor, och lite löfte om byte av tjänster i framtiden, hämtade jag bilen strax efter lunch, och körde till auktionen. Jag hade prickat tiden ganska väl, för de började närma sig vagnarna när jag kom, och en halvtimme senare var jag lycklig ägare till en gammal två-axlad vagn för 800 riksdaler. Vad jag inte räknat med eller riktigt förstod, var alla hånfulla kommentarer från de omkringstående, när jag bjöd på vagnen. De som stod där var klädda som det brukas på sådana ställen, men jag förstod sedan att det var jag som var felklädd. Vit skjorta och slips på en auktion på landet förekom bara då det såldes hus med inventarier, då det kom uppköpare och letade 40 och 50-talssaker som såldes vidare till affärer i storstäderna. Att någon skulle köpa en gammal vagn som prydnad i ett hus, trodde de nog inte att de skulle få se. Vagnen använde vi dock i flera år, och den fungerade utmärkt.

Tala och lyssna.

Vi har tidigare konstaterat att det inte finns någon som med säkerhet kan förklara exakt vad som menas med social kompetens. Kan det vara så enkelt som att det är det samma som förr kallades att man var ”väluppfostrad”?
Man säger ”tack” och ”varsågod”.
Man tar ansvar för tredje person, dvs tar hand om krossat glas så inte någon gör sig illa på det. Lämnar in en upphittad plånbok till polisen. Sätter i en ny rulle toapapper när man tar det sista på rullen.

Detta fullständigt sjuka beteendet från 15-åringar som springer runt och rånar sina jämnåriga och hotar dom till livet. En 16-åring som bråkat med en annan i samma ålder och skriker till dennes far att han ”skall döda dig din jävel”. Sjuka sinnen vars influenser är lätta att spåra. I deras värld är det tufft att bråka. Extra tuff är jag när jag är fem stycken som spöar skiten ur någon som inte kan försvara sig. Lika feg är jag när jag är ensam. Faktum är ju att ju kaxigare jag är som person utåt, desto räddare och fegare är jag innuti.

”Lilla fröken jag är stor, kan allt och vet allt och du är bara skit reportern på TV”. Hur många sådana har börjat dyka upp. Kan ingenting. Vet ingenting. Är ingenting. Ändå syns jag i TV varje dag i olika skepnader. Om jag åtminstone varit lite ödmjuk i början av min karriär, och lärt mig lyssna på svaret som personen jag intervjuar ger, istället för att bara prata och synas själv hela tiden.

Historien från Stansted Hall om den Amerikanska damen som höll föredrag och inte slutade i tid. Då människor började bli lite oroliga sade hon. Alla de som tycker att detta är viktigt stannar och lyssnar och ni andra kan gå. Detta är ju helt tokigt, för de flesta stannar ju då en stund för att inte verka som om dom är dumma och inte bryr sig. Helt personligen tycker ju jag att det är hon som gör fel som inte kan hålla tiden, utan drar över och förväntar sig att alla ska tycka att det är helt ok. att missa te-pausen. Undrar vad hon hade sagt om folk kommit försent till hennes föreläsningar, därför att de stannade kvar och lyssnade på vad någon annan hade att säga som ju då måste ha varit viktigare än vad som hennes var.