jag vet inte varför jag gör det.
jag sa till joakim igår att jag gillar att förstöra för mig själv.
det gör jag ju inte egentligen.
men jag måste få veta om jag är stark nog.
det var jag tydligen inte.
det kommer jag nog aldrig att bli.
det spelar ingen roll, det kommer ändå liter tårar.
Den där filmen kommer ta död på mig.
Jag var där.
Jag var några meter ifrån.
Jag var några meter från att dö eller bli allvaligt skadad.
Jag har i alla fall ett minne för livet.
Lev och lär.
Har man varit med om något sånt här då vet man att man har änglavakt.
Man vet att man har saker kvar att uträtta.
Det kändes som ett bakslag.
varför skulle just vi bli drabbade?
tro inte att någon glömmer.
folk är fortfarande döda.
människor har fortfarande tappat sina hem.
föräldrar har fortfarande tappat sina barn.
barn har fortfarande tappat sina föräldrar.
det var inte bara en lokal katastrof.
det var en världskatastrof.
och tyck inte att detta börjar bli uttjatat.
har man sett “and Gaia shuddered” vet man att man inte har drömt.
man kanske kan förstå udden av hur det kändes för människorna som var där.
säg inte att du inte bryr dig för att du inte själv var drabbad.
Jag vill slita dig i stycken.
för du fattar ju inte!
jag vill trycka in känslan i dig!
jag vill tvinga på dig känslan!
känslan av att veta att man kanske kommer dö inom en timme.
veta att inom en timme kan man ha tappat sin familj.
känslan av panik.
man har ingenstans att gå men man kan inte stanna kvar.
VARFÖR KAN DU INTE FÖRSTÅ!?

TROR DU ATT JAG VILLE FÅ DEN HÄR KÄNSLAN PÅTVINGAD PÅ MIG?
TROR DU JAG TYCKER DET ÄR ROLIGT ATT SE AO NANG BEACH UTANFÖR MITT FÖNSTER?
TROR DU JAG TYCKER DET ÄR EN HÄRLIG KÄNSLA ATT FÅ UPPLEVA DEN DAGEN OM OCH OM IGEN?
solen må skina, men det gjorde den när vågen kom också.
solen kan inte rädda din dag.
vad som helst kan komma.
vad som helst kan komma som ett bakslag.