Med sönderspruckna fingrar skrev hon
kärleksbrev på hans skulderblad
och fastän att hans hud alltid varit
förbjuden mark för hennes händer
kunde hon inte låta bli att älska
hur han fick henne att fastna i drömmarna

Med sin återanvända tunga letade han sig
till ställen där andra redan hade ristat in
hjärtan av saliv, men kunde inte låta bli
att hoppas att det ändå skulle vara
första gången de inte suddades ut av vinden
som alltid tycktes blåsa bort poesin