realiteten låter sig aldrig ledas av
den rätta vägen,kontinenternas
självklara rörelse i sömnen som
ett barn som lärt utantill med
analog säkerhet utantill
den korstvärsade skorpan av jord
under hans knän som erfar om igen
barndomars upplösta maginnehåll
som alltid smakade starkare då
än när man spydde nu över broräcket
och låtsas att allt är och var
som det skulle