Jag slår hastigt upp ögonen och skakar i panik. Ångest skymmer medvetandet om tid och rum och mörker sveper runt omkring mig, trycker ned mig. Jag drar häftiga ojämna andetag. Vad är det som händer? Efter en stund av kraftig hyperventilering känner jag att jag långsamt får kontakt med mitt sinne. Jag blir medveten om armar och ben och känner luften som dras in i mina lungor. Jag ligger i en säng. Blicken färdas runt rummet jag befinner mig i och fastnar på fönstrena vid motsatta väggen. De visar en svart natt ute. Jag är hemma. Jag sätter mig försiktigt upp i sängen och slänger ögonen mot klockradion på nattduksbordet. 2:43. Jag kommer inte ens ihåg att jag gick och lade mig. En kraftig våg av illamående sköljer upp i mig och jag hukar mig fram och lägger armarna runt magen. En sträv och fuktig yta lägger sig mot huden. Fortfarande hukad drar jag fram handleden och stryker fingrarna över den. Känslan av blödande sår slår mig. Jag famlar efter lampan och tänder den. I det dunkla ljuset blottar sig långa dubbelkarvna skåror i armen. Under några tysta ögonblick vägrar ögonen släppa såren, då hjärnan inte kopplar hur dessa har uppkommit. I chock börjar jag kraftigt skaka. Tankarna rusar runt i huvudet och försöker pussla ihop sig. Vad är det som har hänt? En mardröm. Jag vaknade från en mardröm. Handlingen är förlorad, men en slitande ångest ryckte upp mig ur min sömn. Men på inget sätt kan jag erinra mig hur jag någonsin skadat mig själv. På något sätt känns skeendet ändå inte helt obekant. Något naturligt ligger över natten, över min kropp. Jag börjar andas normalt igen. Trots klockslaget känner jag ingen trötthet. Uppvaknandet lämnade mig klarvaken. Jag reser mig upp på ostadiga ben och går osäkert fram mot fönstret. Jag vrider på handtaget och skjuter in glaset. Efter lite motstånd ger fönstret med sig och släpper in pustar av nattens luft. En kylig vind blåser in och jag ryser till, inser för första gången att jag är kallsvettig. Med nattbrisens toner i trädkronorna lägger jag mig ned i sängen igen. Jag lyckas till slut slappna av och orons grepp lossnar något. Genom stillsamma andetag ser jag in i väggen och undrar om mardrömmen ska lägga sig till vila under natten. Slött sluter jag ögonen och väntar på att sömnen ska komma.