Bakom stål och svarta murar
En tjock fasad av stenhårt hat
Ropar någon svagt på hjälp
En varelse utan styrka kvar
Liten flicka fäller tårar
Över nattligt fängelse av härdat järn
Trasig själ som ständigt slits sönder
I buren av grymhets vredna kval
Bizon, 25/6 -05 kl 14:32
Så som i en spegel
Diktens ord skriker ut något annat än diktens tre sista ord- jag hatar mej…
Se dej som det lilla barn du innerst inne är och älska dej.
Därigenom kan du koma att kunna älska även andra…