Jag sköljer mina glas i mörker och äter din glada själ, dina bittra ord, ditt rumsrena leende och ditt skrumpna intellekt. Jag vädrar min tunga, väter den och små virvlar dödar dig.

Du skakar men smärtan finns längre inte kvar. Varför skakar du? Du dömer mig, jag dömer dig, din iskalla blick, dina ruttna fingertopppar. Du försakar mig, jag försakar dig, ditt leende, dina andetag.

Jag vill att du slutar andas. Sluta andas, för jag väter min tunga och små virvlar dödar dig, hör du det, de dödar dig. Jag vädrar min tunga och du dömer mig ändå.

Försaka mig mer, bara du slutar andas.