Sommarregnets friska väta dröjer sig kvar i min näsa. Du luktade så gott.
Den sommaren.
Om natten var vår sömn en melodi och du höll mig om livet som i en dans. När fågeln sjöng hörde vi den genom drömmarna.
Citrongula midsommarklänningar har fastnat på näthinnan. Och det brunbrända benets ljusa fjun minns jag lika väl.
Morgonkaffets mörka must omfamnade oss där vi satt på uteplatsen. Våra morgonrockar halvöppna och din var rutig.
Rusig och rosig smekte du mig över kinden. Beröringen gjorde mig varm där i solen.
Du gör mina minnen vackrare.
Du fanns och for, som en fjäril flyger bort.
William Lund, 29/9 -05 kl 17:58
Jag tyckte mycket om raden:
“Våra morgonrockar är halvöppna och din är rutig.”
Bra ord och bra flyt och bra inlevelse.