jag skar mej alltid på dina brev
grät över din frånvaro
fick känslor att flyta samman och du sa något om tystnad
svalde delar ur andras poesi
skrev ’dina ögon är lögner’
på min rygg med din vassa tunga jag blöder
och
jag tvingade dej att räkna mina självlysande stjärnor (mina självmord)

trots att rymden skrämmer dej
och med dina fingrar längst min ryggrad
sökande efter drömmar att hålla fast vid
och det är bara du